Milo Moiré är en vuxen filmkonstnär och konceptuell konstnär av schweiziskt ursprung, med slovakiska och spanska rötter, som har blivit känd för konsten av prestanda utöver erotiska filmer, med sin kropp och nakenhet som ett uttrycksverktyg. Under sin karriär skapade han medvetandehöjande verk som Plopegg nr 1, som han presenterade på Art Köln 2014, där han pressade ägg fulla av färg ur sin vagina på duken, vilket skapade ett abstrakt konstverk, som senare jämfördes med ett Rorschach-test. I sin föreställning "The Script System No. 2". Han verkade naken på Art Basel-utställningen med namnen på kläder målade på sin kropp för att undersöka sociala konventioner och skriften kognitiv psykologi, ifrågasätta vardagsautomation. I Mirror Box-projektet besökte han Düsseldorf, Amsterdam och London 2016, där han gömde sin kropp med en spegellåda och bjöd in främlingar att röra sina bröst eller könsorgan i 30 sekunder, vilket gav hyllning till Valeries Export till Touch och Tap Cinema-prestanda 1968. Milo Moirés arbete är ofta provocerande, rör sig på kanten av konst och pornografi, som medvetet engageras och inspireras av konstnärer som Marina Abramovic eller Joseph Beuys. Han greps i Paris 2015 eftersom han ställdes framför Eiffeltornet för selfies med turister och i London för Mirror Box. Han är också aktiv i den vuxna filmindustrin och erbjuder "ocensurerade" videor på sin hemsida för en avgift, och han var också i filmen Mad Heidi (2022) och Ninja Warrior Schweiz (2018). Han bor i Düsseldorf och i sociala medier, till exempel BestFans-plattformen, kontaktar han sina fans med exklusivt innehåll. Hans arbete är både firat och kontroversiellt, många anser honom vara ett exempel på friheten för konstnärliga uttryck, medan andra, till exempel kritiker av The Guardian, Jonathan Jones, anser att hans föreläsningar dumma och desperata.